• Personligt

    Jag har gjort slut!

    Jajamen. Det får räcka nu! I mitt förra inlägg skrev jag om kroppsnojan, som påverkar mig (och miljoner andra, främst kvinnor) kanske mest sommartid. Tanken på att vara avklädd på stranden, att visa upp sig i hela sin prakt (as good as), det är något som får så otroligt många att må dåligt. Vi nojar över magen, brösten, rumpan, låren, celluliterna, volangerna, bristningarna… Jag vet inte riktigt vad som hände, men plötsligt beslöt jag mig för att göra slut med kroppsnojan. Jag är för sjutton 48 och har fött två barn. Jag tränar och gör en massa olika saker och ska väl våga tro att jag är bra nog, oavsett…

  • Personligt

    Det där med kroppen – och så lite perspektiv

    I fyra dagar har jag varit på stranden. I fyra dagar har jag känt mig obekväm. Blek, gropig, hängig. Jag ser mig omkring och ser att det finns alla sorters kroppar där på stranden. De allra flesta ser ut som min, dvs ”icke-perfekt”. Sen finns det någon som drar åt det mer perfekta hållet. Ofta hör den kroppen ihop med en 17-åring eller så. Vi pratar om det, andra kvinnor och jag. Om hur obekväm man känner sig. Hur man ser fel och brister. Jämför sig. Jag försöker peppa mig med att jag snart är 50 och att kroppen är rätt ok för att vara i den åldern. Jag jobbar…