• löpning,  Personligt

    Reflektioner efter veckan som gick

    För en vecka sedan satt jag här och skrev lyriskt över mitt försök till lågpulsträning igen. Jag verkligen längtade ut och var otroligt inspirerad. Sen kom vardagen ikapp mig. Jag förstår bara inte hur folk hinner träna så mycket som de gör! Som förra veckan. Då såg min arbetsvecka ut så här: Måndag: 12:45-21:15. Då kom jag till jobbet vid elva och ledde yinyoga en timme. Unnade mig sovmorgon innan. Tisdag: 08:15-17:00. Väl hemma ska det fixas mat och läxor. Efter nattning av barn ska det yogas och umgås. Sen läggning. (Är ingen nattuggla.) Onsdag: 08:00-14:00. Åker hem, fixar vardagspyssel och hämtar sedan barn (hinner inte träna). Sen är det…

  • Personligt,  yoga

    Tusen saker

    Frisk igen! Och har tusen saker som jag vill vädra här. Men veckan har varit galen. Filminspelning på jobbet, bara en sån sak! Jodå, det är jag som står i fokus för den där kameran!  Sen hände en yogagrej som jag ska berätta om mer längre fram. Som resulterade i två timmars yoga idag, innan jag började jobba. Underbart och helt galet, för jag jobbar nu kväll  med yogahjärna. Men jag får ändå ta tillfället i akt och slå ett slag för något som händer på måndag: Då kommer Hillevi Wahl hit, till mitt jobb! Hon föreläser klockan se på Trappscenen! Komsi komsi! Låt er inspireras! Och gissa vem som…

  • Personligt

    Saker som…

    Jag brukar inte göra så mycket listor, men idag får det bli en, tror jag. 1. Saker som jag gör idag Åker bokbuss. Sen skulle jag egentligen leda veckans andra yogapass på jobbet, men eftersom det känns som att jag har svalt en knytnäve åker jag hem och lägger mig istället. Fast sen väntar vardag: Fiollektioner x 2, mat, läxor och så brottning. Sen tidigt läggning. 2. Saker som jag ska göra imorgon Så lite som möjligt. Ligga i soffan och se på Netflix? Sy lite om jag orkar? Sticka? Vi får väl se, helt enkelt. 3. Saker som jag ska göra i helgen SY! Men också umgås med familjen,…

  • Personligt,  styrketräning

    Förspel

    Man är ju inte alltid vrålförälskad i sin partner. Men så ibland kan det pirra till lite extra. Som när min man i somras äntligen drog igång projektet “Bygga-en-altan-på-framsidan-av-huset” och dessutom också avslutade det. Jag hade bara tjatat i fyra år eller så. I morse hände faktiskt en sån där pirr-grej. Han kom fram till mig och säger “Du, ska vi inte ta och börja träna FMTK igen?” Jag hörde liksom inte riktigt vad han sade, utan trodde först att han pratade om Linas Matkasse eller nåt. Sen trillade polletten ner. Sen lade han dessutom till: “Vi ska naturligtvis bara träna när du tycker att du har tid.” Älskling. Just nu…

  • Personligt,  yoga

    Bara smeker väggen lite

    “Jag kommer aldrig att gå in i väggen. Jag är inte tillräckligt brydd om mitt jobb.” Det är rätt många år sedan jag sade så och jag har fått omvärdera. För även jag kan gå in i väggen och det har faktiskt inte med jobbet att göra. Det handlar om livet. Pusslet. Att få allt att gå ihop. Förra läsåret (17/18) var det jobbigaste jag varit med om på många sätt. Dels blev min pappa sjuk och det tog på krafterna. Men det värsta var vardagspusslet. Att få schemat att funka. Mitt jobbschema synkade jättedåligt med mitt vardagsschema och varje vecka fick jag flexa ut flera timmar innan jag skulle…

  • löpning,  Personligt,  yoga

    Inte bara en flört

    Jag trodde det först. Att vi flörtade och kanske skulle det leda till en passionerad affär. Det gjorde det. Men som i en kärleksrelation gled passionen undan och ren kärlek började växa fram. Jag pausade ibland, gick tillbaka till mitt äktenskap, min grundrelation, men så var jag tvungen att inse att flörten inte bara var en flört, utan att jag behövde den relationen också. Mitt äktenskap var kanske lite på fallrepet, men inte helt och fullt. Jag tror att vi klarar det här. Jag måste bara inse att jag är polygamist. Jag måste kunna älska flera samtidigt. Löpningen kom först. Sen kom yogan. Löpningen blir nog lite svartsjuk ibland. Men…

  • Personligt

    Jag har gjort slut!

    Jajamen. Det får räcka nu! I mitt förra inlägg skrev jag om kroppsnojan, som påverkar mig (och miljoner andra, främst kvinnor) kanske mest sommartid. Tanken på att vara avklädd på stranden, att visa upp sig i hela sin prakt (as good as), det är något som får så otroligt många att må dåligt. Vi nojar över magen, brösten, rumpan, låren, celluliterna, volangerna, bristningarna… Jag vet inte riktigt vad som hände, men plötsligt beslöt jag mig för att göra slut med kroppsnojan. Jag är för sjutton 48 och har fött två barn. Jag tränar och gör en massa olika saker och ska väl våga tro att jag är bra nog, oavsett…

  • Personligt

    Det där med kroppen – och så lite perspektiv

    I fyra dagar har jag varit på stranden. I fyra dagar har jag känt mig obekväm. Blek, gropig, hängig. Jag ser mig omkring och ser att det finns alla sorters kroppar där på stranden. De allra flesta ser ut som min, dvs “icke-perfekt”. Sen finns det någon som drar åt det mer perfekta hållet. Ofta hör den kroppen ihop med en 17-åring eller så. Vi pratar om det, andra kvinnor och jag. Om hur obekväm man känner sig. Hur man ser fel och brister. Jämför sig. Jag försöker peppa mig med att jag snart är 50 och att kroppen är rätt ok för att vara i den åldern. Jag jobbar…