klimakteriet,  Personligt

Klimakteriet

Jorå. Det är bara att inse. Jag är där. Eller i alla fall på väg.

När det gäller klimakteriet är det rätt tyst om det. Nu kanske det håller på att vända lite, men precis som med mens är det något man inte pratar så högt om. Även om hälften av Sveriges befolkning kommer att drabbas direkt och den andra halvan indirekt. Så jag tänkte dela med mig lite om klimakteriet, hur jag vet att det händer och vad som faktiskt sker.

För ett drygt år sedan började jag sova dåligt. Det är ovanligt när det gäller mig och jag trodde att det var stressen omkring mig som gjorde det. Samtidigt förvånade det mig. Jag kunde vakna och ligga vaken i timmar. Det blir man ju lätt stressad av, så det var en oerhört trött och frustrerad Åsa som suckade sig iväg till jobbet.

Men så i höstas (2018) hade SVT en serie om klimakteriet. Kvinnor runt mig började prata om serien och tyckte att jag skulle se den. Sagt och gjort. En kväll när min sambo var hemifrån satte jag på första avsnittet och jag behöver inte se många minuter förrän jag förstod vad mina sömnproblem beror på.

Jag är i klimakteriet.

Nu är det visserligen så att jag fortfarande har mens, så jag är i början. Men cykeln är lite oregelbunden och blödningarna kan vara intensiva (ganska vanligt har det visat sig). Dessutom är jag mer lättretlig än tidigare och har kortare stubin. Fast jag tror att lättretligheten ofta hänger ihop med sömnbristen.

Vallningar – nope. Inte än. Min mamma hade massor och eftersom man ofta får en snarlik upplevelse som sin mamma så lär det komma. MEN – träning påverkar vallningarna på ett positivt sätt, dvs dämpar dem. Man har forskat på träning för kvinnor med vallningsproblematik och en stor procent (hur stor kan jag inte huvudet, men siffran 80% ringer bekant) upplever att det blir bättre när man tränar.

Än så länge gör jag inga direkta anpassningar. Jag hoppas att träningen räcker långt och känner just nu att jag är på väg att få mer träningsordning på mitt liv. För det är också så att vi kvinnor förlorar i muskelmassa i samband med att vi blir äldre. Vi bör därför träna styrka och gärna tung sådan! Vilket är väldigt långt ifrån mig – just nu. Men varje träningspass är bra och jag har ju börjat med FMTK-träning igen. Plus att jag äter kosttillskott, vilket kan underlätta processen.

Vill man veta mer kan jag tipsa om SVT’s serie, även om jag bara sett första avsnittet. Sen kan jag också rekommendera Monica Björns bok “Stark genom klimakteriet”, samt hennes podd “Sister sister”. Superbra – och kul!

Som sagt. Jag har inte kommit så långt in i det hela, så mer lär hända. Och jag tycker att det är viktigt att förmedla, så jag kommer att fortsätta göra det. Kunskap underlättar. Att veta att man inte är ensam. Och det är man ju definitivt inte!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *