Okategoriserade

Läget just nu

Det har varit rätt tyst här på ett tag och det är inte så konstigt. Jag skrev ju för ett tag sedan att jag var tillbaka i min depression och än har jag inte kommit så mycket närmare ljuset. Nån stund nu och då är ok, men tröttheten är förlamande och om jag fick välja skulle jag sova mest hela dygnet.

Att få något gjort är rent omöjligt. Lyckas jag lägga in en tvätt eller bädda sängen är det ett mirakel. Och när det händer mår jag bättre, så att rycka tag i sig då och då är inte fel.

Jag träffade en läkare förra veckan, som var väldigt nöjd med att jag på egen hand börjat äta tabletter igen. Vi pratade mycket (han var psykiater i botten) och jag tillhör en kategori som inte bör sluta äta antidepressiva alls. När allt är frid och fröjd ska jag nöja mig med en liten dos, men sluta helt? Nope. Det är bara dumt och ger bakslag. Och nu, när jag dessutom har klimakteriet på ingång tänker jag verkligen att det var så himla dumt och onödigt. Det här är enbart självförvållat.

Men jag har haft några ljusglimtar. Dels att jag utan att blinka talar om hur det är och får otrolig respons på det, men också min lilla yogaserie på jobbet. Inför första tillfället ångrade jag mig och trodde inte att det skulle gå, men det gick ju så himla bra. Och nu, efter sista tillfället igår – vilken egotripp! Jag har varit riktigt lycklig varje torsdagkväll när jag kommit hem. Att få ge så mycket och få så mycket tillbaka. Tacksamhet! Kärlek! Band som knyts till människor jag haft runt mig men inte haft någon relation till!

Jag har vågat mig på att ge ansiktsmassage och känslorna som flödar då, i beröringen, är helt otroligt. Och sen, ansiktena hos mina deltagare, när de vaknar upp efter yinyoga, avslappning (också nytt för mig, att leda genom en kroppsavslappning) och sen ansiktsmassage – de bara lyser. Och de kramarna jag har fått efter passen – varma, hjärtliga, tacksamma och fulla av kärlek. Så jag svävar hem, kramar ihjäl mina familjemedlemmar och dör sedan av trötthet, helt slutkörd. Men det får det vara värt.

Efter varje pass tänker jag att jag måste ta tag i yogan och få till en liten stund varje dag, men sen har det inte gått. Men vi får se. Kanske nu till helgen?

4 Comments

  • Hannas krypin

    Ledsen jag blir över att läsa att du mår dåligt igen. Hoppas snart att det vänder för dig. Men vilka härliga torsdagar du haft! Jag som inte är ett fan av yoga tycker ändå att det låter alldeles underbart!

  • Nina

    Hoppas du snart är tillbaka i balansen, där medicinen fungerar alldeles lagom och så att du känner du är på rätt sida tröttheten ♥ Stor kram och bliss för allt det som lyser upp! Härligt med dina yogapass – tänk så fint att yogan fungerar så, att den lyfter, bär och ja, fungerar som ett ledljus på alla sätt!

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *