yoga

Ljusglimt

I förra veckan, innan jag dippade som värst, fick jag den briljanta idén att jag skulle erbjuda mina kollegor (alla på vårt bibliotek) chansen att få lite Vinteryoga i kroppen. Fyra torsdagskvällar skulle jag leda dem igenom 90 minuters yin och yang. Jag fick ett gäng anmälningar, både från gamla vana Åsa-yogis, men också från några nya.

Sen började jag undra vad jag gett mig på. Skulle jag orka? Skulle jag tappa bort mig totalt? Kanske bryta ihop?

Men jag beslöt mig för att det här var vad jag behövde. Knåpade ihop ett ganska snällt program, med hälften dynamisk yangyoga och hälften himmelsk yin.

Jag erkänner – jag var rätt nervös när det var dags. En av deltagarna är dessutom yogalärare, även om hon har kundalini och mediyoga som sin inriktning. Så det pirrade lite.

Men det gick bra! Det var skönt att ha några gamla vana deltagare, men också roligt att se hur de nya jobbade på. Någon hade testat yin innan, men de flesta var helt nya.

En av tjejerna sade efteråt: ”Det här var helt fantastiskt! Tänk om man kunde göra det varje dag!” Det tog jag verkligen till mig och på väg hem på spårvagnen satt jag med det löjligaste leende på läpparna man kan tänka sig. 🙂

 

Idag, dagen efter, mår jag fortfarande riktigt bra. Med tanke på hur mörk veckan har varit är det helt fantastiskt att det kan vara sådan skillnad. Jag har mött flera av deltagarna idag, som tackar och ser lätt lyriska ut, fortfarande.

Hon som också är yogafröken frågade om jag ville ha konstruktiv kritik. ”Nej!!!” tänkte jag, men hörde mig själv säga ”Ja!”. Så vi låste in oss och hon berättade vad hon hade tyckt. Och det var så många bra saker att den lilla ”negativa” kritik hon hade inte var tuff att ta alls, utan lätt att ta till sig. Och jag vill ju bli bättre!

Men visst finns det mycket att lära! Och ju mer man gör, desto mer skymtar om hörnet. Jag är oerhört glad nu att jag inte ställde in bara för att livet är lite knöligt just nu. Att kunna dela med sig av sina verktyg, att se sina kollegor komma ner i varv och hitta ett ljus, är så enormt! Att få vara delaktig i det är en riktig gåva.

Igår var också första gången som jag masserade deltagarna i nacken och pannan med lite olja. Det är något oerhört privat i det och knyter mig närmare deltagarna på ett sätt som man inte riktigt kan förbereda sig inför. Alla känslor!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *