yoga

GOT to HEL

Jo, precis så stod det på min biljett som jag fick härom veckan. Mina kollegor, som skulle åka med, och jag dog nästan av skratt. När vi sedan väl landade i Helsingfors stod det med stora bokstäver “Welcome to HEL” och en ny skrattattack var självskriven.

Vi är så tramsiga. Men det är också underbart att vi kan vara det, för jobbet är stundtals slitigt, stressigt och utmanande. Vi genomgår dessutom en omorganisation, så många på vår arbetsplats är oroliga, negativa och mår inte bra. Så vårt trams är guld värt!

Hur som helst. Vi har alltså varit på konferens i Helsingfors, för att möta andra biblioteksmänniskor som har samma bibliotekssystem som vi. I år skulle jag presentera vår biblioteksapp, som jag har varit med om att ta fram. Och eftersom konferensen är internationell med deltagare främst från Estland, Finland och Sverige blir det till att plocka fram engelskan.

Då är jag glad att jag är svensk. För jisses, så bra vi är på engelska! Nu är finnarna och esterna också det, men deras språk lyser igenom och skapar en engelska som stundtals är så oerhört tröttsam att lyssna på. Och jag erkänner – vårt tramsiga gäng kan bara inte låta bli att plocka upp roliga ord och uttryck som föds när våra grannlandskollegor ska försöka säga vissa ord och det inte blir jättebra. Search engine till exempel. Är du från Estland eller Finland är sje-ljud supersvårt. Det blir liksom Church engine, fast utan t-ljudet. Mer “sjörsjenjin”. Och vi är igång och fnissar diskret i vårt hörn. Kanske taskigt, jag vet, men man är ju inte mer än människa.

Men det har varit intressant och matnyttigt och vi är jättenöjda att vi åkte. Min presentation gick bra och känslan efteråt var underbar. Sen ÄR det roligt att stå där, trots att rösten darrar lite och man plötsligt tappar ord och blir lite halvt obegriplig.

Men – min kropp! Trots lite småyoga på hotellrummet skriker min kropp. Så otroligt mycket sittande skapar en oro i kroppen och jag längtar otroligt efter att få röra på mig ordentligt. Är man van vid rörelse blir alla dessa timmar otroligt jobbiga.

Sen hände det något roligt på flygplatsen på väg hem. En annan kollega var också i Finland, fast på en annan konferens. Vi sprang på henne där och efter en stund dök det upp andra göteborgare, som varit på samma konferens som hon. Av någon anledning frågade en av dessa kvinnor mig om jag var hon som ledde yogapass på Stadsbiblioteket!!! Och det var jag ju. Det visade sig att hon hade haft möte med en tredje kollega till oss, som är med i yogagruppen och som verkligen älskar yogan. Hon hade lycklig kommit till ett möte och berättat att hon just hade tränat yoga på lunchen. Nu var den här flygplatsmänniskan yogafrälst hon med, så vi satte igång och prata och fördjupa oss i yogans underbara värld. <3

Världen är allt bra liten!

6 Comments

  • Ingmarie

    Vad roligt! Vi har ungefär samma “strategi” när det blir för tufft. Vi börjar tramsa oss. När det går vill säga. Mitt i akuta situationer funkar det ju inte och ingen har ens något sådant i skallen. Då handlar det ju (oftast) om liv och död. Men efteråt är just humor ett jättebra sätt att släppa spänningarna på! Och yoga såklart. Det funkar ju även för att man ska klara av alla påfrestningar. 🙂

  • Nina

    Känner väldigt väl igen den finska engelskan 😉 Som finlandssvensk (och urusel på finska!) så hör jag ju deras engelska rätt ofta, men måste bara tillägga att finnarna överlag är inte särskilt bra på engelska (nu kommer säkert någon med blåslampa efter mej, haha). Det är inte bara en gång, som jag pga språkförbistring då min finska inte räckt till och jag gått över till engelska, som det blivit tvärstopp. De. Kan. Inte. Ett. Ord! Jag skulle förstå om det handlar om äldre generationer, men tom. yngre människor är väldigt sopiga på engelska. Såna gånger kan jag på riktigt fundera varför jag ens bor i det här landet. När man inte kan göra sig förstådd överhuvud.

    …och så kan jag inte låta bli att fundera om vi hade setts IRL om jag fortfarande jobbat på bibliotek. Finns ju viss sannolikhet att jag varit på samma konferens 😀

    • asa

      Haha! Skrattar gott när jag läser din kommentar!

      Och när det gäller IRL undrar jag. Det är om du var i Estland 2014, då kanske. Har du jobbat med bibliotekssystemet Sierra?

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *