löpning,  styrketräning,  yoga

Kicka skiten ur kroppen

Yoga yoga yoga. Upp och ner, fram och tillbaka. Yoga överallt. Jag tjatar på. Totalt drabbad. Förstår att ni kräks lite.

Så kanske blir det skönt att läsa om att jag faktiskt TRÄNAT ANNAT!!!

Jorå. Det är sant!

Det var fint väder igår. Äldste sonen har sin friidrott och då har jag ju av och till försökt ta tillfället i akt och få till lite egenträning. Men med tanke på att det var tre veckor sedan sist (inte för honom, men väl för mig) får jag väl erkänna att det under hösten gått sådär.

Hur som helst. Det fina vädret fick mig i allafall att dra på mig löparoutfiten, flipbeltet och ladda telefonen med både Zombies Run! och FMTK. Väl på plats var det en fotbollsmatch mitt på IP:n (WTF!), så istället för att springa varv på varv på superplatt mark fick jag ge mig av ut i det okända. Som inte är så okänt, men eftersom jag riskerar zombieattacker vill jag helst undvika kuperat – med tanke på att konditionen är typ noll. Så jag snirklade mig runt bland hyreshus, skolor och lyssnade på dagens uppdrag och var oerhört rädd för zombieattackerna. Som aldrig kom. Tror att jag kanske slagit av dem av misstag. Fast det var ändå kul och tre-fyra km fick jag nog ihop utan att stanna. Bara man tar det lugnt nog och har tillräckligt bra musik så orkar man mer än man tror.

Tillbaka på IP’n var matchen över och jag joggade in och körde ett FMTK-pass som grädde på moset (passet Bottenplattan). Jag började starkt med tolv knäböj och gick vidare till lika många utfall. Insåg där någonstans att jag mina muskler närapå har förtvinat, så att orka tolv på varje sida – tre gånger – var bara att glömma. Jag fick ta ner antalet ordentligt, men jag kan lova att det ändå känns idag. Imorgon lär det nog vara ännu värre.

Det är lite lustigt. Jag är totalt yogadrabbad och glömmer hur otroligt skönt det är att lite kicka skiten ur kroppen. Nu sprang jag lugnt och stilla, men fick ändå flåsa lite och så styrkan på det – det kändes så fantastiskt skönt! Att låta kroppen jobba, känna hur musklerna börjar svida och skaka och sen bara känna hur man äger. Så härligt! Sen satt jag inne i friidrottssalen och stretchade med hjälp av yogan, allt emedan sonen flög (faktiskt) över ribban gång på gång. Jag tror att jag eventuellt klarat att ta mig över en meter i höjdhopp, han hoppar över 120 cm nu. Skitunge.

Idag har jag mjukat upp värsta stelheten under yogapasset på jobbet och jag låter tankarna vandra till nästa pass. När kan jag göra något likande igen? Tränat med mannen har jag ju inte, för han drabbades ju av en mancold. Men kanske till helgen? Och kanske kan jag springa när den andre sonen tränar brottning på torsdag?

Det är ju alltid det där med tid. Här sitter jag och bara mår bra.

One Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *